Annars så är han pigg trots allt men börjar bli för pigg nästan då han hela tiden försöker göra sig av med tuben så man får ibland vara snabb och då man stoppar honom för att rycka ut den så börjar han på att grina.. stackarn!

Men igår hade vi besök av gudmor Marica som fick sitta kängru med honom och ge honom mat..

Tro dom njöt lika mycket båda två faktiskt! Känns skönt att han nu blivit så stor att faktiskt anhöriga kan få sitta med honom också.. från början vill de ju bara att vi föräldrar ska sitta för att få "bandet" till varandra och det är ju klokt!

Va riktigt skönt att ha Marica här 1 dag men tiden verkligen bara sprang iväg för oss och helt plötsligt så var vi tvungen att följa Marica till bussen.. Men om några veckor kommer hon hit för att sova över då hon ska på NUS själv på tisda morgon och hinner inte hit med bussen på morgon så då få hon sova hos oss ;) perfekt å jag få rå om henne i 2 dagar! eller ja.. ja få väl lov att dela med mig kanske men de kan ja tåla :)

snabb uppdatering men ja ska springa upp till Emil nu och kolla läget!

Lungorna är täta igen och han behöver hjälp att "blåsa upp" dem igen, vi såg redan igår att de började bli tungt för han men idag kom smällen.. grinade konstant hela tiden och Lars fick säga åt sköterskorna att inte prata med mig i huvudtaget! ville inte ens veta av dem! inte för att jag skyller dem för att Emil är sjuk utan för att jag orkade helt enkelt inte!

Tyvärr så går jag bara å väntar på nästa smäll just nu, de ha lagt Emil i ett läge som ja inte kommer ihåg namnet på nu MEN de är samma läge han hade förut på respiratorn då lungorna "slog igen" alltså gick tillbaka till fosterstadiet för lungorna.. de faller ihop..

så ja väntar bara på att de ska hände igen då de använder samma läge.. vågar inte tro nå annat heller för då kanske jag inte blir besviken..

Så ja.. de kan verkligen vända fort för de små liven..

så denna vecka börjar riktigt tungt...

kändes först jätte jobbigt.. jag hinner ju dra 5000 saker i huvudet..

- de kan hända någonting och då är vi inte snabbt uppe på avdelningen igen

- man känner sig som en dålig förälder, man lämnar sitt barn och far därifrån

osv..

Men sen tog jag mig en funderare och tänkte att va tusan.. jag och Lars är där varje dag, vid nästan varje måltid, vi tvättar han själva varje kväll och byter cpap ( annars gör natten det ).. även fast jag liksom hade tänkt att nu jäklar ska ja följa med ut så va de ruskigt svårt..

trodde ett tag att jag skulle avlida av stress och oro då vi började fara ner på stan men jag överlevde..!

Vi for och åt middag på en resturang som heter Pasta i Umeå. Dyrt men helvete va gott det var! färska pasta rätter är ju aldrig fel och jag överdriver inte när jag säger att jag åt sveriges godaste efterrätt också!

Ett helt fat fullt med godsaker som tex tryfflar, chokladpudding, munkar, frukt m.m..

MUMS!

Mätt och belåtna åkte vi tillbaka till sjukhuset och vi gick så klart till Emil och satt med han en stund innan vi pussade godnatt, vandrade ner till rummet och la oss..

För Emil då..?

Det går fortfarande åt rätt håll! Lungröntgen visade att vänstra lungan är lite tät jämfört med den högra så det kan bli så att han måste få inhalationer..

Visst de tar jag utan att tveka sa jag och kände mig rätt så lung trots allt!

Men han har hittils klarat av att lösa det själv och de har inte varit på tal om några inhalationer ännu.

Han äter nu 40 ml var 3:e timme! Mycket bra och droppen är borta!  Mammas stora kille! <3

Imorse hade han morgonmys med mig! Frukosten fick han äta i min famn och sedan fick han äta middag hos pappa! Det är mycket populärt vill jag lova!

Magen har också börjat komma igång så nu håller vi tummar och tår att magknipet håller sig borta för den har verkligen varit jobbig för honom!

Jag har sutte och märkt en massa kläder åt honom för nu får han börja använda dom! ska bli mysigt att he på han kläderna för första gången :)

Jag har redan plockat fram kläderna han ska ha på måndag då gudmor Marica kommer på besök!

Dessutom har jag bestämt ( snäll som jag är! ) att Marica ska få agera barnvakt en stund!

Hon ska nämligen få sitta med Emil i famn en stund så hinner jag gå igenom de sakerna Emil har i skåpet..

Jag har inte frågat utan jag sa bara att så fick de bli ;) tror faktiskt inte hon har så mycket emot de faktiskt! ;)

Nä nu ska jag upp och tvätta den lilla gossen!

Just nu ska Emil växa på sig och göra sig redo för operation på astrid lindgrens barn sjukhus.. han har blivit av med tuben i näsan och andas nu själv med hjälp av en cpap! stort framsteg och vi är så stolta!

Han äter varannan timme så vi ger honom bröstmjölk via sonden fortfarande, han är så pass liten fortfarande så att han inte kan äta riktigt än..

Men de viktigaste är ju att han får i sig näring så han växer och blir stark! Han har fått ta bort morfinet som han hade förut och har bara kvar näringsdroppet och extra fettet i pcvk:n men om han fortsätter äta som han gör nu och de får lov att höja maten så kommer nog näringsdroppen vara borta på några dagar bara! Skööönt!

Han har dock fått den gamla cpap:en då den nya varianten inte alls va speciellt bra på honom eftersom han är så pass rörlig. den åkte ut hela tiden och de gör inte gott för hans värden vill ja lova..

till min stora besvikelse innebär de att han nu ha cpap:en som förstör näsorna totalt..

Grisnäsa så de bara sjunger om det! Men de säger ju att de växer bort men ja lovar! Ja kommer vara snabbt framme och göra näsgympa som en ja prata med berätta om! Hon fick lära sig den av deras läkare för att näsan skulle gå tillbaka till normalt igen!

Men ja tycker så klart att de är viktigast att värdena är bra! De är de absolut viktigaste!

Han får berikning också i bröstmjölken för att gå upp i vikt och den gör att han får så fruktansvärt ont i magen stackarn!

Han vrider, vänder och blir jätte lessen så man ser verkligen att det gör ont.. Vi får köra en hel del magmassage eftersom det lindrar magontet.. Emil gillar det dessutom så det är ju ett plus!

Ikväll fick han dessutom kramas lite med mig i kängru stolen, han somnade så skönt och vaknade en och en halv timme senare..

Enligt Emil så va de nog både för varmt för att ligga kvar samt att han ville vända på sig så då fick han fara tillbaka till sin säng igen.. jag bäddade ner honom och sedan så gick jag ner för att sova!

Annars så börjar detta liv slita mig i stycken känns det som.. jag känner mig i villa bokstavligt! jag vet inte va de är för dag, att det faktiskt finns en värld utanför sjukhuset som rullar på ( jo de vet man ju på sätt och vis men ja ser den aldrig nästan ) och jag känner mig fruktansvärt ensam trots att jag har människor runt mig dygnet runt..

En del tankar har börjat snurra i min skalle och allt känns så frutansvärt konstigt?

Jag vet att jag kan prata med både Lars och sköterskorna på avdelningen eller kuratorn som finns på barn 4 om mina tankar och känslor men när ja försöker som kommer de inte ett skit..

De enda ja kan göra är att skaka på huvudet och försöka hålla tårarna borta, de är så fruktansvärt mycket ångest just nu för min del..

Antagligen är de som vår sköterska sa att de är för att Emil börjat bli bättre och att all oro och rädsla börja släppa, då kommer alla känslor och tankar på en gång = kaos!

Hoppas bara jag nån gång för chansen att reda ut allt så jag slipper ha den här känslan..

Men nu är det dax att försöka sova!

Har fått en massa frågor så jag tänkte svara på frågorna senare någon dag då ja ha mer ork.. så äre någonting speciellt ni undrar över så fråga på.. de ja inte vill/orkar svara på lämnar jag.

Emil har börja piggna på sig ordentligt och vi får nu sitta och hålla i honom. kängrusittning som det heter på barn 4!

Hur mysigt som helst, jag och lars sitter varannan kväll, 2 timmar åt gången och jag lovar.. Emil njuter lika mycket som vi gör!

Höjdpunkten på hela dagen utan tvekan!

Han har även börjat skratta, sötnosen alltså!

Idag har dem iallafall gjort ultraljud på hjärtat för att kolla så duktus är stängd. Det är alltså ett kärl i hjärtat som stängs efter att barnen föds. gör de inte de så kan man behöva medicin eller operation.

Hos Emil hittade man inget så det betyder att han slipper medicin eller operation för det! Hjärtat såg fint ut och gu va skönt det kändes så man inte skulle få en käftsmäll där att dom hittat något som va avvikande. så när läkaren kom och sa att det såg bra ut och fanns inga tecken på något avvikande så föll det en stor sten från bröstet på mig!

Han har även fått börja äta igen efter att ha haft 1 dygns fasta. detta för att han inte fick behålla maten utan spydde upp varje mål han fick.

Antagligen hade det med morfinet som han får att göra så nu håller de på att trappa bort det...

Som läkarna säger: just nu ser det bra ut!

Just nu, ingen vet hur det ser ut imorrn eller inatt.. men vi håller tummarna att vi ska slippa fler dippar och att vi nu bara kan växa på oss!

Nä nu ska jag ta och sova så jag orkar upp imorrn bitti! har möte med kuratorn på barn 4 för att få hjälp att fylla i papperna som ska till försäkringskassan och sedan ska ja försöka hinna till läkarronden och höra hur det såg ut me de nya proverna som ska tas på Emil inatt!

han är ganska trött just nu men det får man vara efter att man blive petat på så mycket som han blivit idag!

röntgen å allt..

Han äter och mår, vi matar han med 20 ml varannan timme nu och oftast då vi kommer tillbaka för att ge han mat igen så finns ingen mat kvar i magen ( vi kontrollerar det via sonden varje gång för att se hur hans mage klarar av mängden mat )

Han har börja bli så pigg att han jobbar emot respiratorn ibland och då blir han så frukansvärt arg...

Han har ryckt ut tuben ur näsan nästan helt 2 gånger så han tänker inte ha kvar den speciellt länge skulle jag tro..

han önskade nog bara att läkarna kunde plocka bort den så han slipper den!

men han får vänta ett tag till faktiskt!

Han har haft besök av gammel mormor och gammel morfar i veckan också! Han charmade dom också så nu väntar alla bara på att han ska få komma hem :)

Imorrn kommer hans faster Bibbi hit för att hälsa på så vi ska försöka ta oss isäng tidigt ikväll så vi är pigga då de kommer besök.. ( annars ser vi 100 gånger tröttare ut än Emil )

Annars händer det inte så mycket för oss just nu, skönt faktiskt för det innebär att saker och ting går åt rätt håll!

Nu ska ja springa upp igen!

de är som att alla dagar är lika dana och man fungerar nu mer på räls än som man annars gör..

min dag ser ut så här:

kliver upp och ev duschar

går upp till Emil och pysslar

äter lunch

vilar ev en stund då jag fortfarande har en massa vätska i kroppen så ja ska ligga me benen i högläge!

går upp till Emil

middag

är uppe hos Emil

sova

och sedan samma sak nästa dag!

Jag får så frukansvärt dåligt samvete vissa dagar för de känns som att jag inte är där så mycket som jag kanske borde?

jag vet att jag inte kan göra mer än va jag gör och sköterskorna skryter på både mig och Lars för att vi är där och hjälper till med det vi kan..

ändå finns skuldkänslorna där då jag går därifrån..

Ja kan lova att ja längtar tills han är så pigg så vi får plocka ut honom ur kuvösen så vi får sitta och krama honom!

Men fortsätter han göra såna här bra framsteg som han gjort nu på några dagar så kanske det inte är långt kvar MEN som sagt, man får ta en dag i taget för det kan verkligen vända fort för de små liven!

Emil har iallafall varit med om en hel del nu och jag orkade inte skriva någonting igår för jag var helt slut på..

De började med att läkarna sa att de skulle dra tillbaka dränet som han hade i bröstkorgen för vätskan och precis efter de gjort de upptäcker de att hans bröstkorg fylls med luft..

av någon anledning så ha det blivit pyspunka på hans ena lunga och det gör att det läcker ut luft i hans bröstkorg..

så de va tvungen att sätta ett drän till..

tungt vart det och jag led med Emil hela dan å kvällen.. stackars liten alltså!

Men nu är värdena bra, han är pigg och vi har fått börja mata honom genom sonden :)

Dessutom brukar vi he lite bröstmjölk på nappen han har så han får den när vi matar honom och jösses va han smakar!

Charmtrollet vårat :)

Nu ska ja ta och gå upp till Emil igen för att kolla läget och säga godnatt!

De var tvungna att byta ut dränet som han har i bröstkorgen för det var tätt.. de byter och gör en röntgen för att se att de ser bra ut..

naturligtvis så sitter inte alls dränet bra så stackarn får lov att byta det igen..

han hade så klart fått smärtstillande så han kände ju ingen smärta men det är en pers på en sån liten kropp..

när jag sedan var upp en sväng innan middan så berättade sköterskan att dom ev va tvungen att sätta om dränet ännu en gång för att det inte riktigt va bra så ville ja bara skrika att nu fick de fan vara bra! men ja höll mig lugn å insåg att de nog är mina hormoner som visar sig... dom är ju trots allt utbildade och bra på deras jobb å de är inte jag!

jag lider så otroligt mycket med Emil, de kan inte vara roligt att behöva göra ett dränbyte 3 gånger under en dag!

Men tack och lov så valde läkarna att avvakta med dränet för att se om det kanske kan funka som det är nu också..

det var ju trots allt inte så mycket vätska kvar så..

Eftersom han varit med om så mycket idag så är han ganska "ner drogad" och sover mest hela tiden..

han lyckades dock bjuda på sin första bajsblöja och jag lovar.. ja förstår inte hur de kunde få plats i hans lilla kropp innan!

Innan kvällen fick vi byta 2 bajsblöjor så nu börjar kroppen på att komma igång på riktigt för han vilket känns mycket bra!

Vi ha även haft läkarsamtal idag och de behövdes verkligen! skönt att man vet att dom har satt av tid för att prata me en så man bara kunde ösa över honom med frågor.

Nu hoppas vi på att Emil ska orka fortsätta i den här takten då det gäller att göra framsteg nu då han har mycket mindre syrgas och kvävgas än vad han haft tidigare.

Sedan kommer det ju behövas en operation för att ta bort dränet som dom satte in i stockholm, de som åkte IN i bröstkorgen på honom istället...

gruvar mig redan men försöker skjuta bort dom tankarna nu för det är en lång väg kvar innan dess!

Nu ska jag ta och krypa isäng och försöka sova några timmar iallafall..

jag hinner vakna tillräckligt många gånger under natten och kolla på telefon så jag inte missat att dom ringt från barn 4!

Känns inte riktigt som att man förstår att han faktiskt har kommit till världen än.. kan stå och bara titta på honom och bara stå å små le över att han faktiskt är vår!

Dagen har iallafall varit si så där..

Vi gick upp till Emil imorse och då såg allting lugnt ut och natten hade varit bra fast han hade varit lite orolig och så..

Sedan händer allting så himla fort.. syresättningen sjunker och sen står det fullt med folk runt kuvösen och försöker få syresättningen att stiga.. de höll på me respiratorn, vände på han osv och de fortsatte bara att sjunka..

Tillslut klarade jag inte av att stå kvar där inne utan fick gå ut från rummet för att själv kunna andas..

tårarna bara rann och ja vet ju att jag brukar vara lugn då det händer någonting och trivdes ju i all "spänning" på akuten men nu när de va min Emil så gick de inte!

Ja visste att Lars skulle stanna kvar där så ja gick ut, kände lite skuld över det efteråt men sköterskorna lugnade mig och sa att ja inte behövde skämmas eller må dåligt över att de blir för mycket och man blir ledsen för dem är van vid sörjande föräldrar och vet ju vad man går igenom!

Fast hade inte Lars varit där så hade ja nog inte gått ut för ja kan ju inte lämna han helt själv i allt!

Läkaren lyckades efter "dippen" suga ur riktigt mycket slem från lungorna på Emil och de gjorde att syresättningen vart okej igen fast han ligger lite högre på syrgasen än innan..

De ha även satt in mer smärtstillande åt honom då han haft ont av dränet nu då han börjat röra sig så mycket!

Nu sover han då lungt och skönt i sin kuvös så ja å Lars passar på att gå till vårt rum och vila lite också.

Vid kl 23 ska vi gå upp igen för då brukar han vara vaken en stund så vi brukar passa på att säga godnatt å stryka lite på han innan vi ska sova!

Tackar jag enormt för!

Inatt har jag sovit si så där, magen ömar en del i snittet och att sova i en vanlig säng är ganska så knepigt då det sträcker överallt i princip.. men ja ska inte klaga allt för mycket, jag är trots allt enligt sköterskorna riktigt pigg för att ha genomgått en operation för bara några dagar sen!

Både jag och Lars var ner till Emil igår flera gånger under dagen, han hade haft det kämpigt under igår natt att syresätta sig och den natten sov jag nästan ingenting.. ja va bara så otroligt rädd att någonting skulle hända. Han hade lite problem under dagen också men på eftermiddan så kämpade han sig uppåt och värdena började  bli bra igen! Han ligger fortfarande på 100% syrgas men de hade kunna sänka kvävgasen lite grann igår och blodproverna hade varit bra så det är vi tacksam för!

Han var dessutom vaken ett bra tag igår, nästan hela tiden jag och Lars va hos han. han tittade runt, ville att man skulle stryka på han och hålla i handen! Vi fick även hjälpas åt att byta blöja på honom och byta snuttefilt och då förstår man verkligen hur liten han är! blöjan är verkligen jätte förstor och hela han känns som en skör tråd i kroppen då man ska lyfta och böka!

Som tur är så verkar Emil tycka att det är lite halv skönt att man kommer och bökar på lite så han tog bytet med ro och började inte bli arg förän man skulle suga ur slemen ur lungorna, då bli ja rent förbannad!

Varken min telefon eller Lars ha ringt inatt vilket innebär att läget är under kontroll med Emil. ja vaknar flera gånger om natten och kollar telefon bara för att jag inte missa om dom har ringt.

Jag vet ju att jag får ringa barn 4 mitt i natten om jag så vill bara för att höra att allt är okej men ja har känslan av att jag inte vill, de är bättre de får göra sina jobb och vara beredd om det skulle hända något än att ja ska uppehålla någon i telefon! Men sköterskan som Emil har haft på natten är helt underbar och han verkar gilla henne, han är lugn och ro fylld när hon bökar runt med han. jag och Lars gillar henne också då det känns som att hon verkligen  brinner för det hon gör och verkligen älskar att vara runt dessa små!

Nä nu ska ja fika och sedan gå till barn 4!

En Emil kom till världen 10.10 med snitt då dom inte vågade han genomgå en vaginalförlossning och eftersom att allt gick så fort!

Nu ligger han på barn 4 i Umeå och vi bor i ett rum en trappa ner från avdelningen där Emil ligger..

de är skrämmande, nervöst och faktiskt skit jobbigt just nu för oss då Emil ligger i respirator och kuvös eftersom han är så liten!

Men han är stark våran gosse å ni få jätte gärna hålla tummarna för att allt ska gå bra och vi slipper en massa infektioner och skit! För just nu få han kämpa riktigt mycket ändå!