28 augusti 2012

imorrn blir Emil 6 månader.. egentligen skulle han ju bara varit lite mer än 3 månader så det känns lite konstigt trots allt..
Han börjar bli stor nu, mamma å pappas älskade krigare <3
Har egentligen inte så mycket nytt att berätta, första natten inatt som de testar att ha Emil i hemrespiratorn. jag hoppas verkligen att han klarar det fast jag tror att det kommer gå fint! han är så stark vår kille och han vill också hem! Vi pratar ju om hem och allt som har med det och göra så klart han också vill hem till härliga Åsele.. ;)
jag lovar, jag kommer ALDRIG vilja tillbringa en lång tid i Umeå efter det här igen.. jag kommer aldrig bli en stadsjänta.. aldrig!
Imorrn ska jag ha återbesök på specmödra här på NUS, vi ska gå igenom graviditeten, förlossningen och allt som varit runt Emil. Från det att vi skrevs in på specmödra tills Emil föddes..
känns som att det kommer bli en hel del att ta in och jag minns säkert inte ens hälften..
Jag är lite nervös för imorrn faktiskt, allt det jobbiga vi gått igenom och alla känslor kommer säkert att rivas upp och ja.. det har ju varit några känslor för oss under dessa månader..
Har jag tur, så kanske någon kan tala om för oss varför det vart som det vart men jag tvivlar..
Emils diagnos och det han har varit med om har varit så unik att ingen sett det förut.. Skrämmande men sant.
I england hade man inte heller sett det här tydligen. Ingen kan säga hur det kommer bli för Emil i framtiden, det känns jobbigt samtidigt som jag bara skiter i det.. jag fick iallafall behålla honom och när man läser våra anteckningar från hans första tid i livet så inser jag att det verkligen har varit på håret många gånger...
Man får verkligen se så många öden här och jag kan inte beskriva känslan när man går här och ser föräldrar som gråter, skriker eller bara ser helt tomma ut..
Man inser verkligen att det födds väldigt många barn som verkligen är sjuka och jag kommer aldrig gnälla på att jag får betala skatt för jag har verkligen fått se att skattepengar även går till vettiga saker!
Här blir man som en familj utan att man ens pratar med alla.. man ser nya föräldrar komma hit och man tänker bara: stackars människor, nu börjar ert helvete.. En del klarar sig ju riktigt bra och åker härifrån lika fort som de kom och en del får vara kvar ett bra tag.
Ja, svårt att förklara egentligen hur det är att vara här..
 
Nu ska jag försöka sova så jag orkar ta in all information imorrn men först bjuder jag på lite bilder på världens finaste gosse!





 

Kommentarer
Postat av: Alexandra prematur mamma till Adrian.

Har följt din blogg ett tag och är väldigt imponerad
Över er styrka! Er son är otroligt fin! Kämpa på och lycka till med allt!! Kram från Skåne.

Svar: Tack så mycket! roligt att så många följer vår resa och ger oss sånt stöd! Kram
Charlotte Svensson

2012-08-29 @ 21:29:17
Postat av: Terese

Följer er otroliga kamp och resa....
Vill bara skicka er lite Styrka
KRAM

Svar: Tack det värmer! Kram
Charlotte Svensson

2012-08-29 @ 22:11:24
Postat av: Gudmor

Vad jag saknar er! PUSSSSS

2012-09-07 @ 10:07:35
URL: http://www.maricapunkt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu