idag är det en stor dag, vårdmöte..

Idag skulle personalen gå igenom hur mycket det är kvar av Emils vård på sjukhus. Vad som behöver göras och vem som ska göra vad.

Jag hade väl förberett mig på att det var några veckor kvar iallafall, de pratar om att ta bort kuffen i tracken och laborera lite till med inställningnarna osv. 

Vår sköterska kommer in och sätter sig ner och ska börja tala om vad som kom upp på mötet och jag kände bara att, nä de kommer vara en bra bit kvar. den känslan bara flög igenom mig. Kanske va de för att sköterskan satt sig ner för att prata. de brukar nämligen göra så om de är något tungt de ska prata om ( de ha iaf alltid gjort de då det har dåliga besked åt oss. ) eller så kom dom med en kanna saft.. haha det är ett internskämt, några av er har säkert hört mig berätta den historien förut så ni vet de komiska :)

Iallafall så börjar hon prata om att beställa syrgastuber hem, kontakta kommunen eftersom när Emil är färdig vårdad på barn 4 så har kommunen 5 dagar på sig att göra klart så vi kan komma hem annars får de betala vårdkostnaden för Emil och jag lovar. de vill dom inte.

Tror vi ligger omkring 30000:- dygnet.

Sen säger hon, det är bara dagar kvar nu innan ni är färdig vårdade.. inte innan helgen men på måndag kan man säga att det inte är frågan om nån lång tid.

Hela jag såg ut som ett frågetecken, dagar?! jag hade iallafall räknat med veckOR!

Så väldigt possitivt! Va nästan så man skulle kunna börja gråta. dagar.. Vi har alltså väntat på detta besked i 8 månader och nu kom det.

8 månader, helt sinnessjukt!

Så nu ser jag framemot att få komma hem till helgen, mysa tillsammans hela familjen i soffan och bara finnas till!

Sedan när jag kommer tillbaka är det egentligen bara att börja packa.

Sen hur många dagar det är vet jag ju inte. Det kan hända vad som helst och det vet jag. Vi kanske måste stanna 3 veckor till för att Emil blivit snorig eller vad som helst men just nu tänker jag gotta mig i tanken om NÅGRA DAGAR!

Så det är det som kommer hålla mitt humör uppe de här dagarna.

Vi är så nära nu, så nära att få åka hem som en familj! Det vi längtat efter så länge, det vi har kämpat för så himla länge!

Lampan tändes ordentligt i skallen efter det samtalet.. 

Jag tittade på Emil å bara tänkte. Älskade lilla Emil, mot alla ods som du haft under resans gång så har du klarat dig igenom alla. Du har överlevt de mest kritiska situationer och visat att du hade 1 stort mål i början av livet.

Du skulle hem, hem med mamma och pappa!

 

Åh kan inte beskriva hur stolt jag är över vår lilla kille!