Charlotte Svensson -

2 april 2012

Tänkte svara på frågorna jag har fått i detta inlägg men slänger in en liten kort uppdatering om läget först!

Emil har kommit ur respiratorn och har nu cpap! Han njuter och det gör även vi! Nu håller vi bara tummarna att det fungerar för honom så vi inte behöver vara med om en intubering till! Han växer så det knakar och väger nu 2127g! Killen börjar bli stor nu :)

Nu till frågorna, jätte roligt att det kom lite frågor! En del har jag sorterat bort för jag känner att jag inte orkar skriva om det än som tex dagen då Emil föddes osv.. det kommer senare då jag orkar sätta mig ner och se tillbaka på hela dagen..

Hur känns det att vara mamma?

- Helt underbart men samtidigt som jag tror att jag inte riktigt fattat det helt ännu!

Vilken tanke snurrar mest i din skalle?

oj, det är mycket som snurrar i min skalle om dagarna.. jag funderar hur det går för Emil, tankar om det jag håller på att plugga osv. Men den tanke som jag återkommer till hela tiden vad vi än pratar om eller vad jag än gör de är hur det går för Emil och hur operationen vi ska göra i stockholm kommer att påverka honom sen. De är de som jag funderar mest på just nu.

Hur är livet som prematurmamma?

- Jag kan bara beskriva det som en berg- och dalbana! ändå är Emil inte bland de minsta prematurbarnen men vi genom går ändå ungefär samma saker allihop ( åtminstone verkar de som så eftersom att alla jag pratat med har varit med om samma saker ) Man får gråta mycket och lär sig ganska snart att det måste man annars bryter man ihop direkt.. Ena dagen kan man skratta och allt är frid och fröjd och en timme senare kan man vara i det läget att man räknar timme för timme istället för dag för dag..

Det som jag tycker är fränt är att hur mycket man än är vaken, hur mycket man än gråter, hur svår ångesten än kan vara så tar man tag i sig själv och är starkt för ens barns skull..( så klart är det så för alla föräldrar att man är starka för sina barns skull )

Hur tiden kan springa iväg då man sitter och stirrar ner i en säng eller kuvös och inte rör sig en millimeter.. Hur rädd man kan bli en pipande ljud och att man i flera minuter kan sitta och stirra på en respiratorkurva eller saturationskurva för att upptäcka snabbt om det är något som avviker från det man annars vet av som normalt! Hur ledsen/arg man kan bli på folk som kommenterar att " gu va roligt att han kom tidigare " eftersom jag anser att de inte har en aning om va de pratar om! Det är inte roligt för 5 öre då man får tillbringa den första tiden på sjukhus på en intensivvårdsavdelning med ditt barn.. Jag har aldrig varit med om att dagar går så fort som de gör nu även fast man tycker att man inte gör någonting! En del kanske nu funderar va ja svamlar om men jag tror att de som varit i detta läge förstår vad jag menar. Grötigt vart det men de få ni ha överseende med!

Beskriv er situation just nu med 3 ord.

- Kaos - lycka - nervositet -

Nu ska jag ta och sova!

2012-04-02 @ 02:01:30 Emil Permalink

Kommentarer

Postat av: Marith

Du är så klok lilla vän och ditt inlägg är inte det minsta rörigt i det kaos ni lever. Ingen som inte varit där kan sätta sig in i den berg och dalbana ni lever i. En glasbubbla av glädje, hopp och förtvivlan som kanske känns oändligt vissa stunder. Ni är verkligen superduktiga som orkar! Varje dag växer Emil och han har "dådkraft" för er båda när ni behöver få kapitulera över att livet är orättvist, för att senare kliva upp.

Vi tänker på er varje dag! Men jag är övertygad om att vi snart ses och att vi äntligen kan få snusa lite på ert lilla underverk.

//m.

2012-04-02 @ 07:55:56
URL: http://teammiraxcazper.blogg.se/

Postat av: Sara - Mamma i Juni

Usch vad jobbigt det måste ha varit/ är för er. Ni gör ett himla bra jobb som orkar stå ut med all väntan och ni är otroligt starka som klarar av alla motgångar. Att få en sån jobbig start, men jag är säker på att det kommer gå bra och det kommer bara bli bättre och bättre :)

Ja det känns riktigt jobbigt att bara gå hemma och ha ont, men det är värt all smärta i världen :) Jag längtar så tills jag får träffa vårat lilla pyre. Åh det förstår jag, det är ju så mysigt med alla sparkar :) hahahaha! Ja jag lär nog komma dit jag också så småningom så jag ska försöka njuta så mkt jag bara kan av magen:)

Kramar!

2012-04-02 @ 10:54:24
URL: http://frookensara.blogg.se/

Postat av: Tellan

Jag slank in på din blogg och de jag läser gör mig berörd.

Vilka kämpar ni är ! ni gör de fruktansvärt bra!

Jag hoppas de går bra för lill kille=)

2012-04-02 @ 11:16:13
URL: http://tellans.blogg.se/

Postat av: Anci

Jag har bara läst några få av dina inlägg i bloggen (blev länkad hit av Lisa D som jag träffat).

Du har varit med om den mardröm som jag har gått igenom två gånger (sonen f i v28+5, 935 g, hot om att plocka ut honom redan i v22+5, 14 veckor på sjukhus plus veckorna innan han föddes samt dottern f i v25+2, 422 g, hon kämpade i 15 veckor innan hon tragiskt lämnade oss för en friskare värld i himlen, född och levde på barn4).

Livet blir aldrig normalt så länge man är på sjukhuset, när man kommer hem med ett lungsjukt barn börjar en nästan normal veklighet, men som för alla omkring en blir det nog aldrig...

Vi fick till slut ett tredje barn som INTE föddes för tidigt! Jag är mor till tre, men känner mig som en förstföderska i många skeenden.

Kämpa på, du klarar det! När orken tryter, ta en paus och gör något som du gillar (sy, läs, promenera, chatta, gå på bio, scrappa...) och fyll på dina energiförråd. Det kommer att behövas.

Och glöm inte att prata om hur du känner, gråt, bryt ihop då och då.

Hoppas killen får må bra snart!

2012-04-10 @ 18:39:46

Trackback