ihelgen har vi haft besök av min mamma, pappa å syster. Vi har firat Lars som fyller år imorrn men eftersom han åker på jobbet så firade vi lite tidigare!

Emil älskar verkligen då vi får besök! Roligt med fler ansikten att busa med. så på kvällen va han helt slut och somnade direkt då vi la honom i sängen.. 

Idag har vi varit och fika hos Emma och Emil fick följa med också. Det måste vara någonting med att åka bil alltså för Emil va helt såld på det. Han tittade ut och runt omkring i bilen och va jätte nöjd. 

Nog för att han alltid är väldigt nöjd men att åka bil är någonting speciellt!

Väl hos Emma fick vi super god kladdkaka och kaffe, Emil kollade in hennes lägenhet på golvet och tyckte allting va jätte spännande!

Tack för fikat och sällskapet! Det behövdes!

Imorgon är det en stor dag, första assistenterna kommer på inskolning.. fattar ni, nu börjar allt jobb för att åka hem.

Det verkar som att efter 7 månader så börjar vi se ljuset om att få åka hem.

Helt sjukt.. 

Jag längtar så tills vi får sätta Emil i bilen och påbörja resan hemåt.. det ska bli så förbannat skönt!

Jag hoppas även att vi ska ha gjort bra val av assistenter. Vi känner oss säkra och så men man vet ju aldrig hur personerna som ska jobba hos oss känner..

Emil kommer nog charma dom så det är nog lungt! Så från och med nu är dagarna fullbokade, 2 assistenter är med oss 1 vecka ( ungefär ) och sedan kommer det 2 nya. 

Det jobbiga blir väl att börja tänka på vad man egentligen gör hos Emil.. jag gör så himla mycket som sker på rutin och nu ska jag förklara allt som jag gör så att assistenterna ska lära sig. 

Kommer bli en spännande utmaning för mig känner jag.. det är ju inte alltid så enkelt att berätta vad man gör...

men det kommer att bli bra, det tror jag!

Dagens vikt för Emil va 5604gram! Killen börjar bli stor nu! Tänkte jag skulle lägga ut en bild så ni får se hur mycket Emil växt!

 

Några dagar gammal. nu väger jag ca 1640 gram och är 40 cm lång

september, vi har alltså påbörjat vår 7:e månad på sjukhus.. längre tid på sjukhus än va jag fick ha Emil i magen..

känns faktiskt lite sjukt. 

Jag kan fortfarande inte släppa varför detta hände. Varför just oss? jag gjorde allt man skulle göra, åt ingenting som man skulle undvika osv.. ändå hände någonting som inte ska hända.

En del dagar känner jag bara " FAN va ja önskar jag kunde byta plats med Emil, han ska inte behöva vara så här sjuk! " Som Emils gudmor sa, tänk de som röker..

Så sant som de va sagt, jag har själv rökt men slutade så klart när jag fick reda på att jag va gravid och ja lovar, efter detta så kommer jag aldrig börja igen..

Frågan om fler barn, vågar man efter att ha varit med om detta? jag vill jätte gärna ha ett syskon till Emil men om man vågar är ju en annan sak..

Tur det är några år kvar innan det kommer på tapeten.

 

Emil mår annars bara bra, han blir allt mer stabil och nu börjar tillåmed läkarna slappna av lite då det gäller Emil och hans lungor. 

Känns så otroligt skönt samtidigt som det är då jag börjar slappna av och vips så kommer tröttheten.. den psykiska tröttheten som aldrig går att sova bort. Jag sover flera timmar per natt men lixförbaskat är jag lika trött då jag vaknar. Antar att kroppen säger till nu att det är dax att ta igen alla sömnlösa nätter och all energi från all oro..

Men jag längtar tills det går över för eftersom jag är själv här på sjukhuset medan Lars jobbar så är det Emil som blir lidande för att jag är trött.. Tur han gärna ligger och myser med mamma i sängen under hans egna powernaps ;)

Vi håller på för fullt att få kommunen att bli färdiga för att vi ska få komma hem. Det är ju rätt så mycket som måste klaffa för att vi ska komma hem. Vem som har ansvar för vad och vem som ska betala för vad..

Sen är ju inte kommunen känd för att vara snabb heller, ja började innan semestern att dra igång letandet efter assistenter osv å ändå är dom inte färdig..

de säger väl de mesta?

Vi är iallafall så gott som redo för att åka hem om ingenting händer de vill säga. Men de hoppas jag verkligen inte för jag tycker det räcker nu!

De assistenter som är klara ska börja utbildas nästa vecka, sedan får man ju räkna med att det kommer ett tag samtidigt som jag känner att jag börjar räkna ner. jag är så less på detta sjukhus, jag längtar så otrolit mycket till min egen säng och vårt eget hus.

Visst det kommer bli annorlunda nu då vi kommer ha assistenter dygnet runt men hemma är hemma. 

Bara att kunna gå ut i vagnen när man vill, fara å hälsa på släkt och vänner..¨ja listan kan göras lång om vilka fördelar det är att vara hemma.

 

Samtidigt så har jag fått sån stor kompentens, jag har lärt mig saker här som man inte riktigt lär sig på någon utbildning. 

Kanske kommer jag ha stor användning för det då jag kan börja plugga till sköterska igen. Men trots kompetensen det ändå ger mitt i all sorg och oro så önskar jag inte denna resa till någon, inte ens min värsta fiende. Barn ska inte behöva ha det så här.

 

Nä nu är det dax att springa upp till lilleman igen så han får käka men bjuder först på lite bilder från vår krigare!

 

Kollar på tecknat med moster!

Coolaste killen i stan!

 

 

September, nu närmar sig hösten med storm steg och ja.. jag kan inte göra annat än att tycka om det!

Nu när Emil har blivit så stabil så kan jag inte låta bli att tänka på vilken total vändning mitt liv har gjort..

jag skulle ha varit färdig sjuksköterska egentligen om ett år men en axel operation ställde till det. Men jag började plugga igen och skulle ha varit färdig 2014 istället. 

Sen mitt i allt så kom Emil och nu kommer jag inte alls bli färdig sköterska 2014.. mitt drömyrke blir förflyttat för jag kommer inte kunna plugga medan Emil är sjuk. Han kommer att behöva mig dygnet runt även fast vi har assistenter som hjälper till..

Jag blir ledsen samtidigt som jag känner att det gör ingenting, Emil är den viktigaste just nu men ändå. jag vill ju bli sköterska!!

Jag vet att jag har flera år på mig att börja plugga igen men ja, man vill ju samtidigt inte skjuta upp det för långt heller.

Men ja, det är bara att gilla läget. Vi fick behålla Emil och det är som sagt det viktigaste även om det känns tungt att det vart som det vart..

Nu vill jag bara åka hem och få böja leva som en familj men ska jag vara ärlig så är det nog inte så långt kvar tror jag.

Vi behöver fortfarande 1 assistent nattetid så är det någon där ute som känner sig sugen så kommer en annon att komma ut i Åselenytt till veckan!

Nu ha jag fått skriva av mig lite kort iallafall så jag ska springa upp till lilleman igen å göra iordning han för en promenad i vagnen!