8 april 2012

Detta kommer bli ett gnäll och känsloinlägg så ni vet, då ha ja varna er!

Idag har varit en dag då jag varit extremt trött och hängig.. Dels så väntar jag bara på att det ska bli någonting med Emil då syrgasen blivit hög igen.. men kanske är det för att han är trött då han ha sånt problem med sin mage som sköterskorna tror.. jag hoppas på det men tror mer på att lungtrycket är för högt igen!

men jag håller tummarna att jag har fel!

Men jag har också suttit och funderat idag medan jag sutte med kängru med Emil.. Sköterskorna och läkarna här är experter på att använda ordet normalt..

Som Helena säger: Ingenting här är normalt! det är så jävla sant! Vadå normalt?! normalt är att komma hem efter några dagar på BB, med bebislyckan på hög nivå och allt känns skit bra..

Här hamnar vi som får våra barn för tidigt där man ständigt har en risk för att någonting går fel.. de kan komma infektioner, hjärnblödningar, kärlen i ögonen kan växa fel osv..

Risk finns så klart för full gångna barn också så klart men nu gnäller jag efter våra förutsättningar..

Jag kan bli så arg/ledsen och känna att livet är så fruktansvärt orättvist då jag ser folk komma från BB här i Umeå med barnen i vagn eller bilbarnstol.. Inte för att jag inte tycker att de förtjänar deras babylycka utan att jag blir så avis.. De fick de här slutet på en graviditet som man ville ha.. De får fara hem och mysa med sina barn osv..

Jag kan känna mig riktigt arg på att sånt här står inte i någon bok som man kan läsa vid graviditet! Där står den "felfria" historien helt enkelt. Jag visste att prematurbarn fanns och att de fanns risker för dessa barn men ni vet hur man tänker " det händer inte mig  " Men de gjorde de..

Emil är prematurbarn, större en vissa andra prematurbarn som finns här i Umeå men ändå.. Han kom ju över den magisa gränsen som läkarna pratar om men läser man Emils "diagnos" så är det prematur och lungsjuk..

Jag har många gånger sutte och funderat över vad som gick fel..

Jag slutade snusa, jag slutade med mina mediciner, jag åt ingenting av de man inte bör äta under en graviditet men ändå vart det så här?

Att få ett förtidigt och sjukt barn trodde jag aldrig att jag skulle få trots att vi varit in och ut på sjukhus genom hela graviditeten..

Det fanns inte alls i min skalle att han faktiskt var sjuk..! antagligen skydda ja mig själv för att orka..

Vi har gått en lång väg men har minst en lika lång väg att gå plus en operation som närmar sig med stormsteg..

Det känns så läskigt och jag har ångest över den redan nu trots att sköterskorna säger: tänk inte på den nu..

Jotjeena... skit enkelt liksom!

Jag har varit på sjukhus i över 5 veckor nu med Emil, några veckor innan han kom också.. Att komma hem känns avlägset men jag lovar.. jag längtar hem så otroligt mycket!

Men så länge Emil gör framsteg så är vi nöjda.. vi får ta en dag i taget och göra allt vi kan för att Emil ska ha det så bra som möjligt medan han utvecklas och blir bättre!

Mamma & Pappa älskar dig!

Man får gnälla!! Och man får vara ledsen och arg. Jag tänker på er varje dag. Och jag är stolt över at en av mina bästa vänner är en sådan fantastisk mamma trots att detblev en sådan dramatisk start i livet för Emil.

Det kommer bara.att smälla till så är ni hemma med Emil ioch vi kan gå på barnvagnspromenader :)

Tusen tack :)

ååå vad jag känner igen mig! Dina känslor och tankar är inte konstiga alls. Jag kände sån avundsjuka varje dag när jag satt hos Denise och såg alla komma till förlossningen och efter några dagar åka hem som en lycklig familj. Denise låg på M:3 och där ser man ingången till förlossningen. Tortyr skulle jag vilja alla det. Och när man låg på BB den försts tiden. Man kände sig så utanför. Alla andra hade ju sina bebisar, vad hade jag??? en kula på magen och ett stort ärr!!

Nä, man har rätt att gråta, vara arg, avundsjuk, förbannad osv. Men glöm inte att man även har rätt att skratta ibland, göra något för sig själv och lägga all oro åt sidan ett tag.



Blöjlarmet jag har heter Snuza Halo. Det vibrerar om barnet är helt stilla i 15 sekunder, och efter ytterligare 5 stillsamma sekunder så larmar den. VÄLDIGT högt! Denise har aldrig haft problem med apneér, förutom då hon haft sina infektioner, men jag tycker ändå att det känns som en stor trygghet att ha ett larm!

Kan inte annat än att bara skicka en hel hög med styrkekramar! Det blir bättre! Även om det inte alltid känns så. Fortsätt kämpa det är Emil värd! KRAM <3

Hej!

Skickar lite styrka till dig! Har själv varit i Umeå med båda mina barn. Dottern hade dubbelsidigpnemothorax. Känner med er, Stor Kram

Hej!

Skickar också en massa styrkekramar.

Hittade din blogg via Lisas..

Min tjej kom i v. 28+1 och vi hade bf dagen innan din Emil kom.

Det blir bättre, man får komma hem, man får gnälla, sörja, gråta ja, allt!

Svårt att tänka sig nu kanske men rätt var det är sitter ni i soffan hemma och snoosar Emil och undrar var tiden tog vägen!



Kram från Gävle