1 december 2012

December, redan.. shit alltså!
Tiden bara rusar fram här hemma och ska jag vara ärlig så hinner jag inte riktigt med. 
Nu börjar allvaret med att vara hemma, sjukhus besöken börjar radas på hög. Vi kommer att ha koller i Lycksele och Umeå, drygt? jotack.. jag ville ha alla koller i Umeå då jag vet att där finns den kompetens som Emil behöver. Där finns läkare som är specialister på lungsjukdomar på barn vilket inte finns i lycksele osv..
Men ja, det är bara att gilla läget helt enkelt. Den andra fördelen med Umeå om man jämför med lycksele. Tidsfördriv. I umeå kan man lätt fördriva tiden men vafasiken gör man i lycksele?
Vi lär ju säkert hitta nå bra att fördriva tiden med hoppas jag eller att vi inte behöver vara så länge i lycksele.
 
Annars så har Emil idag varit på sitt första julbord! Vi for till Lajksjö mittidan för deras årliga julbord och denna gång va ju även Emil med, va han ju förra året också egentligen fast inne i magen..
Emil tyckte att det var hur spännande som helst. En massa människor överallt och massa nya lampor att titta på. De spelade musik också, dragspel, flöjt och bas. de va någonting som Emil tyckte va lite konstigt men ändå okej.
Fast jag förstår honom, jag har inte varit särskilt förtjust i sån typ av musik så jag tyckte också det var konstigt men okej.
Vi åt en massa och det kändes som vi rullade ut därifrån. Emil fick även en mjukisdinosarie av gammel mormor och gammel morfar. En turkos som han genast vill utforska och krama. Gullunge!
På vägen hem somnade Emil rätt så fort och sedan sov han hela vägen hem, vaknade till när vi bar in honom i huset och sedan var han vaken en stund innan han slocknade igen. Måste varit mååånga intryck under julbordet :)
 
Emil sover nu så skönt i sin säng och jag borde också ta och sova. Jag har rapporterat över till natten och gjort iordning mat osv som behövs under natten och imorrn bitti. Känns fortfarande lite konstigt att man har en människa som sitter i ens vardagsrum medan jag sover.. men samtidigt som det känns konstigt så har jag blivit van.. jag trodde aldrig att jag skulle gå omkring i nattskjorta här hemma medan assistenterna jobbar osv men jag har kommit till den gränsen att man känner: ÄSCHDÅ! Nu springer jag runt i nattskjorta här och filosoferar medan assistenterna får sköta sitt. Rätt skönt faktiskt! Men jag tror nog det är för att jag har så bra arbetslag som är kopplat till oss. Vi är så nöjda med allihop och det känns lite mer som att vi är vänner än att de är assistenter och jag är deras arbetsledare..
Men det är nog en bra egenskap för att man ska få det att fungera. 
Men jag ska inte ljuga, ibland känner jag bara att jag önskar att jag kunde få ta bort alla slangar, alla apparater från Emil och att han naturligtvis skulle vara frisk. Bara att få vara själv med sitt barn...
Jag saknar det faktiskt. på barn 4 va jag nästan hela dagarna själv med Emil inne på rummet men det var ju för att om jag larmade så kom det ju personal på en gång.. det funkar ju inte riktigt så hemma..
 
Det är mycket som jag insett att man tar för givet också. Jag har alltid trott att det skulle bli så mycket lättare allting när vi fått komma hem. Jag skulle minsann göra allt med Emil!
Nu när vi väl är hemma och man börjar inse att satan det här va lättare sagt än gjort så blir man så besviken!
Jag vill kunna sätta Emil i bilen och fara och fika med kompisar eller fara och hälsa på någon...
Visst det går, allting går det tar bara mer eller mindre lång tid och det stämmer rätt så bra!
Att fara med Emil någonstans tar längre tid än va jag någonsin kunnat drömma mig om tror jag.
Nu säger jag inte att det går super fort och enkelt för föräldrar med friska barn utan mer att jag inte själv fattat att det kommer vara så här.
 
jag vill så gärna fara med Emil och bada, fara på föräldragrupp så han får träffa "kompisar" och jag får träffa nya människor. Jag vill helt enkelt vara den där bra mamman för Emil men ändå känns det som att jag totalt bara misslyckas på det planet..
Det enda vi tänker på är baciller.. föräldragrupp med Emil. Nä tyvärr, det är för mycket folk och tråkigt nog är det för stor risk för Emil att träffa barn just nu eftersom det både är RS tider och influensa tider.
Bada sätter tracken lite stopp för eller ja.. tracken sätter väl inte direkt stopp så men respiratorn gör...
badhus och respirator.. rimmar dåligt va?
Jag kan bli så arg på mig själv för just det där. Jag vill att Emil ska få en bra uppväxt där han fått vara med i allt.. nu är han begränsad och hur jag än försöker lösa det på ett annat vis så går det inte riktigt.
 
Jag får också så otroligt dåligt samvete över att jag inte myser lika mycket med Emil som jag gjorde på barn .4..
Emil satt måååånga timmar i min famn på barn 4 men där hade vi inget "vanligt" liv..
Nu när vi är hemma så är det så mycket som ska göras så för att man ska hinna med det så hinner man inte ha lika mycket mammamys som Emil varit van med. 
Kan lova att känslan om att vara en dålig mamma när han får ligga på golvet och leka med sina leksaker, då man sitter och myser nån stund/ stunder under dagarna och mellan de så springer man runt och gör en massa sysslor hemma. Usck känslan är hemsk och det känns som att jag är så fruktansvårt elak mot honom och att han ska känna sig mindre älskad av mig nu..
usch jobbig tanke det där. 
 
Nä nu ha jag babblat på tillräckligt. Dax för sängen!

Kommentarer
Postat av: Malin K

Neje! Din tok! Inte ha dåligt samvete!!! Du är den bästa mamman Emil kunde få. Det är inte dig det är fel på utan omständigheterna kring Emil o hans sjukbild som gör att det inte är möjligt att göra så mkt som andra mammor gör med sina barn. Ni har ju haft massa tid tillsammans men nu är det ju också din tur att få leva lite som vanligt hemma i ert hus. Att gå på föräldraträffar o badhus o allt vad det är kommer ni kunna göra i framtiden. Var sak har sin tid o nu är det inte värt det. Ett högt pris att betala om Emil blir sjuk så ni gör rätt i att isolera er. Vi gör det fortfarande med Sander också. Har fått Synagis även denna säsongen men vi tar inte m honom till affärer el ute bland mkt folk trots att han är 1,5 år. Men vet du vad? De behöver inte det! Så´små barn har det allra allra bäst hemma med sin mamma o sin pappa där de känner igen allt o är som tryggast. Nu lägger du det dåliga samvetet åt sidan. Så det så;-
Själv kom jag hem fr Thailand igår kväll o är sådär lite lagom jetlagged idag men underbart att åter vara hemma med familjen!
Kram på er!

Svar: Du har så sant i det du skriver om att barnen egentligen inte behöver det men saknaden av att kunna göra det tar nog över ibland tror jag. Thailand lät inte helt fel, ha följt dig på instagram under resan ;) kram!
Charlotte Svensson

2012-12-03 @ 11:09:45
Postat av: marica

sluta upp med det dåliga samvetet, Emil kunde inte fått en bättre mamma! Han fick den bästa (: Love u, puss

Svar: love u 2, puss
Charlotte Svensson

2012-12-03 @ 17:31:29
URL: http://maricapunkt.blogg.se/
Postat av: mimmi

En riktig supermamma är du :) imponerad är kanske fel ord, men jag tycker du är så fruktansvärt duktig.
Det sista du skriver om dåligt samvete. jag känner lite samma sak. På neo satt vi också jättemycket och myste med tjejerna, här hemma blir det väldigt lite. Korta stunder bara. Är det bara neo-föräldrar som känner så tro? Eller är det vanligt hos "vanliga" föräldrar också. Kram

Svar: Tack! ja de undrar jag också, kanske är det en typiskt neo-mamma vi är ;) kram
Charlotte Svensson

2012-12-05 @ 21:02:31
URL: http://mioee.blogg.se/
Postat av: Sara - Mamma till Elvin

Ni kan ju alltid hälsa på oss :) vore kul att ses!!

Svar: Absolut! Är ni friska och vi har tid över så kan vi säkert komma å hälsa på! :)
Charlotte Svensson

2012-12-07 @ 22:19:07
URL: http://www.frookensara.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu