Charlotte Svensson -

1 juni 2012

bakslag igen.. tårarna bara rinner och jag vet inte vars jag ska ta vägen..

ja försöker få tag i läkare över hela sverige som har mer "kunskap" om detta då dem egentligen bara finns nere i södra sverige.. jag hatar umeå just nu, de är inte säkert att de är bättre på andra sjukhus men de skiter jag i! jag hatar umeå ändå, känns som de ja säger eller tycker spelar ingen roll..

jag vågar fortfarande inte lita på dessa människor, hur vet jag att dom säger hela sanningen som dom sagt från astrid lindgrens?!

Dom kan lika gärna ljuga mig rätt upp i ansiktet så då får man försöka hitta svar själv.

Min största misstanke mot att de ljuger för mig är att när ja berättar att ja tänker ringa och höra med astrid lindgrens själv så tycker personalen att det är en dålig idé.. min fokus ska ligga på Emil är motivationen..

Hur tusan kan min fokus inte ligga på Emil då jag vänder mot åt olika sjukhus för att få en second opinion..?!

Därför funderar jag om de inte säger allt till mig, någonstans känns det som att är de så emot att ja pratar me läkarna själv så undanhåller de någonting ifrån mig..

1 läkare ha sagt att ja absolut ska ta kontakt med andra läkare om ja känner för de, 1 läkare av hela arbetslaget som jobbar här.. förstå ni att ja är misstänksam?

Koldioxiden är hög igen vilket innebär att han inte orkar ventilera ut koldioxiden.. jag tror att det har å göra me att de försökt byta hans mat mot en kraftigare variant å de klara inte magen av.. han hade tydligen varit vaken hela natten och kämpat med magknip, han hade haft riktigt ont. jag tror det är därför koldioxidvärdet har stigit men de återstår och se senare ikväll.. idag får han ligga i cpapen för att få bort koldioxiden igen.

Nu hoppas ja bara att Emil orkar vända det här, visa för dessa människor att ja kan de här, jag är stark!

Jag vet att han är stark, ja vet att han orkar kämpa och jag är så stolt över honom!

Just nu om jag ska vara riktigt elak så känns det som att åker vi ner till astrid lindgrens för att få en annan andningshjälp ( han klarar fortfarande cpap ) så kommer ja inte vilja åka tillbaka hit.. de är långt hemifrån men de spelar ingen roll.. just nu känns de som att ja inte alls vill att vi ska tillbaka hit och vårdas igen om det blir astrid lindgrens..

Ja önskar bara att de fanns någonting jag kunde göra men de enda ja nu kan göra är att vara där å tala om för Emil hur mycket vi älskar honom och hur stolta vi är..

Så han åtminstone kan känna sig trygg ( kanske han redan gör bland dessa människor ) men jag tror/vet att han är tryggare med mamma å pappa så idag tänker ja inte alls gå långt ifrån salen utan ja ska vara med Emil hela dan å se va läkarna säger..

Luddigt inlägg säkert men ja va tvungen å få skriva av mig!

2012-06-01 @ 10:55:59 Emil Permalink

Kommentarer

Postat av: Emilia

Hoppas allt löser sig !

2012-06-01 @ 13:55:41
URL: http://emiliaagebro.blogg.se/

Postat av: Lisa

Förstår din misstänksamhet och frustration men jag tror bara att dom vill dig/er väl. Dom har nog varit med om mammor som ringt runt och det har blivit missförstånd och ÄNNU mer oro! Försök (även om det är jättesvårt) att lita på dom, och lita på att dom gör ALLT som står i deras makt för att Emil ska må så bra som möjligt, för det tror jag att dom gör!! KRAM till dig

2012-06-01 @ 14:54:18
URL: http://prematurmamma.bloggplatsen.se

Postat av: Theres

Förstår att du är frustrerad & arg! Jag tycker du ska få prata med någon läkare från Astrid Lindgren. Berätta din oro & att du känner dig förbisedd. I bland kan det vara bra att få saker berättat/förklarat från andra läkare. Jag har själv gjort så i bland för alla är inte riktigt lika bra på att förklara/berätta & framförallt inte lika tydliga. Men det jobbigaste är alla olika besked. Ena dagen sin & andra så. Skickar en styrkekram till er! Emil är en liten kämpe med världens bästa mamma!

2012-06-01 @ 15:48:54

Postat av: Erika

Hej!

Jag tror att du känner så här för att du inte har kontrollen.

Man känner maktlöshet när man inte har kontroll och försöker hitta utvägar.

Försök lita på att personalen kan det här och gör sitt bästa för att din fina grabb ska må bra.

Självklart är du orolig och har rätt att vara det oxå, det är ju ditt barn det gäller.

Kanske du skulle kunna få gå till någon kurator/psykolog på sjukhuset och få diskutera detta lite?

Ring du till Astrid Lindgrens sjukhus om du vill och hör vad dom säger där, om det lugnar dej.

Men framför allt - försök ha tillit till personalen. Då lägger du en börda åt sidan och har mer ork över till att finnas där för din fina pojke.

Du är en stark och fin mamma!

Lycka till!

2012-06-02 @ 13:48:04

Trackback