21 mars 2o12
Är ett tag sedan jag uppdaterade bloggen nu.. men jag ha inte haft tid eller ork faktiskt..
Just nu ska Emil växa på sig och göra sig redo för operation på astrid lindgrens barn sjukhus.. han har blivit av med tuben i näsan och andas nu själv med hjälp av en cpap! stort framsteg och vi är så stolta!
Han äter varannan timme så vi ger honom bröstmjölk via sonden fortfarande, han är så pass liten fortfarande så att han inte kan äta riktigt än..
Men de viktigaste är ju att han får i sig näring så han växer och blir stark! Han har fått ta bort morfinet som han hade förut och har bara kvar näringsdroppet och extra fettet i pcvk:n men om han fortsätter äta som han gör nu och de får lov att höja maten så kommer nog näringsdroppen vara borta på några dagar bara! Skööönt!
Han har dock fått den gamla cpap:en då den nya varianten inte alls va speciellt bra på honom eftersom han är så pass rörlig. den åkte ut hela tiden och de gör inte gott för hans värden vill ja lova..
till min stora besvikelse innebär de att han nu ha cpap:en som förstör näsorna totalt..
Grisnäsa så de bara sjunger om det! Men de säger ju att de växer bort men ja lovar! Ja kommer vara snabbt framme och göra näsgympa som en ja prata med berätta om! Hon fick lära sig den av deras läkare för att näsan skulle gå tillbaka till normalt igen!
Men ja tycker så klart att de är viktigast att värdena är bra! De är de absolut viktigaste!
Han får berikning också i bröstmjölken för att gå upp i vikt och den gör att han får så fruktansvärt ont i magen stackarn!
Han vrider, vänder och blir jätte lessen så man ser verkligen att det gör ont.. Vi får köra en hel del magmassage eftersom det lindrar magontet.. Emil gillar det dessutom så det är ju ett plus!
Ikväll fick han dessutom kramas lite med mig i kängru stolen, han somnade så skönt och vaknade en och en halv timme senare..
Enligt Emil så va de nog både för varmt för att ligga kvar samt att han ville vända på sig så då fick han fara tillbaka till sin säng igen.. jag bäddade ner honom och sedan så gick jag ner för att sova!
Annars så börjar detta liv slita mig i stycken känns det som.. jag känner mig i villa bokstavligt! jag vet inte va de är för dag, att det faktiskt finns en värld utanför sjukhuset som rullar på ( jo de vet man ju på sätt och vis men ja ser den aldrig nästan ) och jag känner mig fruktansvärt ensam trots att jag har människor runt mig dygnet runt..
En del tankar har börjat snurra i min skalle och allt känns så frutansvärt konstigt?
Jag vet att jag kan prata med både Lars och sköterskorna på avdelningen eller kuratorn som finns på barn 4 om mina tankar och känslor men när ja försöker som kommer de inte ett skit..
De enda ja kan göra är att skaka på huvudet och försöka hålla tårarna borta, de är så fruktansvärt mycket ångest just nu för min del..
Antagligen är de som vår sköterska sa att de är för att Emil börjat bli bättre och att all oro och rädsla börja släppa, då kommer alla känslor och tankar på en gång = kaos!
Hoppas bara jag nån gång för chansen att reda ut allt så jag slipper ha den här känslan..
Men nu är det dax att försöka sova!
Kommentarer
Postat av: Emma
Usch... det är hemskt att vara där på barn4. Man mår verkligen skit där. Men om det hjälper så kan man titta tillbaka och tänka att det var en fin tid med fina människor. Prata och grina är kanske det jobbigaste som finns men det är det enda som faktiskt funkar mot "jag-mår-piss-på-barn4-sjukan"
sköt om er
Postat av: Anonym
Ni är så otroligt starka och inte på tal om er lilla Emil <3 Stor styrkekram till er.
Trackback
