4 mars 2012

Söndag, idag skulle vi gått in i vecka 31 om Emil fortfarande hade varit i magen! Känns faktiskt konstigt att de inte finns någon i min mage längre.. måste vara för att ja inte fått hålla i Emil än förutom då man lyft honom för att byta snuttefiltar och blöjor..

Känns inte riktigt som att man förstår att han faktiskt har kommit till världen än.. kan stå och bara titta på honom och bara stå å små le över att han faktiskt är vår!

Dagen har iallafall varit si så där..

Vi gick upp till Emil imorse och då såg allting lugnt ut och natten hade varit bra fast han hade varit lite orolig och så..

Sedan händer allting så himla fort.. syresättningen sjunker och sen står det fullt med folk runt kuvösen och försöker få syresättningen att stiga.. de höll på me respiratorn, vände på han osv och de fortsatte bara att sjunka..

Tillslut klarade jag inte av att stå kvar där inne utan fick gå ut från rummet för att själv kunna andas..

tårarna bara rann och ja vet ju att jag brukar vara lugn då det händer någonting och trivdes ju i all "spänning" på akuten men nu när de va min Emil så gick de inte!

Ja visste att Lars skulle stanna kvar där så ja gick ut, kände lite skuld över det efteråt men sköterskorna lugnade mig och sa att ja inte behövde skämmas eller må dåligt över att de blir för mycket och man blir ledsen för dem är van vid sörjande föräldrar och vet ju vad man går igenom!

Fast hade inte Lars varit där så hade ja nog inte gått ut för ja kan ju inte lämna han helt själv i allt!

Läkaren lyckades efter "dippen" suga ur riktigt mycket slem från lungorna på Emil och de gjorde att syresättningen vart okej igen fast han ligger lite högre på syrgasen än innan..

De ha även satt in mer smärtstillande åt honom då han haft ont av dränet nu då han börjat röra sig så mycket!

Nu sover han då lungt och skönt i sin kuvös så ja å Lars passar på att gå till vårt rum och vila lite också.

Vid kl 23 ska vi gå upp igen för då brukar han vara vaken en stund så vi brukar passa på att säga godnatt å stryka lite på han innan vi ska sova!

Vår älskade lilla skatt!

Du är super duktig som orkar vara stark. Att gråta gör att man orkar lite till. Vi tänker på er alla tre men framförallt på dig så än en gång, vila och ät allt vad du kan när tillfälle ges, det gör att du orkar lite bättre. Hälsa Emil att vi alla längtar tills han blir nog stor för att prova lite äppelgröna ullkläder :) Å en fin ullfilt till vagnen :)