12 februari 2014

Oj, såg att jag inte skrivit någonting sedan julafton.
Vi har det iallfall riktigt bra, Emil mår prima och har full fart med att upptäcka världen. Han älskar att vara ute så han tackar nog för en mild vinter. Allt som brummar och låter är det bästa som finns. Skoter, bil, traktor och fyrhjuling går inte ifrån gårn utan att Emil har kollat in den först.
Emil har redan fått åka skoter runt på lägdan, så nu går han bara å pekar på hans ute kläder och på hans hjälm och tycker att varför ska man inte kunna åka skoter varje dag hela dagarna?
Jag kan inte låta bli att vara stolt över hur han lever livet. Han vill veta och göra så mycket som möjligt och jag tänker låta  honom göra de. Att han hela tiden söker efter något nytt att upptäcka.
Han låter ingenting hindra honom, bara det är en stor vinst i livet.
 
Tänk att snart blir denna kille 2 år. vars tog min lille plutt vägen?!
Vars har den här tiden tagit vägen?! jag tyckte nyss vi kom hem från neonatalen. Men de är över ett år sedan, 2 år i november.
Vi har kommit så långt, Emil också. Men allt är nog långt ifrån smällt, jag kan fortfarande drömma om vissa stunder på 4an. Känslorna, sorgen, ilskan, hjälplösheten osv. Den kanske alltid kommer finnas där men den kanske inte gör lika ont ju längre de går.
Jag kan fortfarande titta på Emil och bara tänka om vilken tur vi haft, vi fick en sån underbar pojke, mycket förtidigt efter en va jag skulle kalla det, en wierd graviditet. Jag mådde ju inte dåligt förän nån vecka innan de plockade ut Emil men Emil hade sina ups and downs i magen. Vars vätskan kom ifrån vet vi fortfarande inte, kanske kommer vi aldrig få veta det heller. Men han överlevde alla ods, han orkade kämpa och visade att han hade bestämt sig för att komma hem.
Det kommer jag förevigt vara tacksam för.
Vi träffade många under vår tid på 4an, en del av de små miraklen klarade sig bra och har också fått komma hem, en del förlorade världen alldeles förtidigt.
Jag tänker fortfarande ljus utanför huset för dessa änglar. De finns i mina tankar samt deras familjer.
 
 
Nu vecka 9 ska vi tillbaka till NUS för att försöka sänka respirator hjälpen. Antingen går det bra eller så får vi vänta ett tag till  innan Emil orkar med det.
Efter att Emil vart sjuk i oktober så har vi inte lyckas komma tillbaka till samma respiratorstöd som vi hade innan han vart sjuk.
Men vi kommer dit så småning om, det får ta den tid de tar helt enkelt. Men vi håller tummarna för att det ska gå bra under v9 :)
 
vart ett rörigt inlägg men då vet ni iallafall att vi har det bra :)
 
Redo för att åka skoter!
 Hjälper pappa att ploga snön från gården
 
 Smakar assistenternas lunch, kanske har dom godare mat än jag?
 
 Killen som väntar på att få gå ut
 
 Myssjuk kille som hämtade snutten och kröp upp hos mamma i soffan
 
 Myspys med mammas hjärta <3
 
 mysa med moster är också mysigt!






 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu