Har fått en massa frågor så jag tänkte svara på frågorna senare någon dag då ja ha mer ork.. så äre någonting speciellt ni undrar över så fråga på.. de ja inte vill/orkar svara på lämnar jag.

Emil har börja piggna på sig ordentligt och vi får nu sitta och hålla i honom. kängrusittning som det heter på barn 4!

Hur mysigt som helst, jag och lars sitter varannan kväll, 2 timmar åt gången och jag lovar.. Emil njuter lika mycket som vi gör!

Höjdpunkten på hela dagen utan tvekan!

Han har även börjat skratta, sötnosen alltså!

Idag har dem iallafall gjort ultraljud på hjärtat för att kolla så duktus är stängd. Det är alltså ett kärl i hjärtat som stängs efter att barnen föds. gör de inte de så kan man behöva medicin eller operation.

Hos Emil hittade man inget så det betyder att han slipper medicin eller operation för det! Hjärtat såg fint ut och gu va skönt det kändes så man inte skulle få en käftsmäll där att dom hittat något som va avvikande. så när läkaren kom och sa att det såg bra ut och fanns inga tecken på något avvikande så föll det en stor sten från bröstet på mig!

Han har även fått börja äta igen efter att ha haft 1 dygns fasta. detta för att han inte fick behålla maten utan spydde upp varje mål han fick.

Antagligen hade det med morfinet som han får att göra så nu håller de på att trappa bort det...

Som läkarna säger: just nu ser det bra ut!

Just nu, ingen vet hur det ser ut imorrn eller inatt.. men vi håller tummarna att vi ska slippa fler dippar och att vi nu bara kan växa på oss!

Nä nu ska jag ta och sova så jag orkar upp imorrn bitti! har möte med kuratorn på barn 4 för att få hjälp att fylla i papperna som ska till försäkringskassan och sedan ska ja försöka hinna till läkarronden och höra hur det såg ut me de nya proverna som ska tas på Emil inatt!

han är ganska trött just nu men det får man vara efter att man blive petat på så mycket som han blivit idag!

röntgen å allt..

Han äter och mår, vi matar han med 20 ml varannan timme nu och oftast då vi kommer tillbaka för att ge han mat igen så finns ingen mat kvar i magen ( vi kontrollerar det via sonden varje gång för att se hur hans mage klarar av mängden mat )

Han har börja bli så pigg att han jobbar emot respiratorn ibland och då blir han så frukansvärt arg...

Han har ryckt ut tuben ur näsan nästan helt 2 gånger så han tänker inte ha kvar den speciellt länge skulle jag tro..

han önskade nog bara att läkarna kunde plocka bort den så han slipper den!

men han får vänta ett tag till faktiskt!

Han har haft besök av gammel mormor och gammel morfar i veckan också! Han charmade dom också så nu väntar alla bara på att han ska få komma hem :)

Imorrn kommer hans faster Bibbi hit för att hälsa på så vi ska försöka ta oss isäng tidigt ikväll så vi är pigga då de kommer besök.. ( annars ser vi 100 gånger tröttare ut än Emil )

Annars händer det inte så mycket för oss just nu, skönt faktiskt för det innebär att saker och ting går åt rätt håll!

Nu ska ja springa upp igen!

de är som att alla dagar är lika dana och man fungerar nu mer på räls än som man annars gör..

min dag ser ut så här:

kliver upp och ev duschar

går upp till Emil och pysslar

äter lunch

vilar ev en stund då jag fortfarande har en massa vätska i kroppen så ja ska ligga me benen i högläge!

går upp till Emil

middag

är uppe hos Emil

sova

och sedan samma sak nästa dag!

Jag får så frukansvärt dåligt samvete vissa dagar för de känns som att jag inte är där så mycket som jag kanske borde?

jag vet att jag inte kan göra mer än va jag gör och sköterskorna skryter på både mig och Lars för att vi är där och hjälper till med det vi kan..

ändå finns skuldkänslorna där då jag går därifrån..

Ja kan lova att ja längtar tills han är så pigg så vi får plocka ut honom ur kuvösen så vi får sitta och krama honom!

Men fortsätter han göra såna här bra framsteg som han gjort nu på några dagar så kanske det inte är långt kvar MEN som sagt, man får ta en dag i taget för det kan verkligen vända fort för de små liven!

Emil har iallafall varit med om en hel del nu och jag orkade inte skriva någonting igår för jag var helt slut på..

De började med att läkarna sa att de skulle dra tillbaka dränet som han hade i bröstkorgen för vätskan och precis efter de gjort de upptäcker de att hans bröstkorg fylls med luft..

av någon anledning så ha det blivit pyspunka på hans ena lunga och det gör att det läcker ut luft i hans bröstkorg..

så de va tvungen att sätta ett drän till..

tungt vart det och jag led med Emil hela dan å kvällen.. stackars liten alltså!

Men nu är värdena bra, han är pigg och vi har fått börja mata honom genom sonden :)

Dessutom brukar vi he lite bröstmjölk på nappen han har så han får den när vi matar honom och jösses va han smakar!

Charmtrollet vårat :)

Nu ska ja ta och gå upp till Emil igen för att kolla läget och säga godnatt!

De var tvungna att byta ut dränet som han har i bröstkorgen för det var tätt.. de byter och gör en röntgen för att se att de ser bra ut..

naturligtvis så sitter inte alls dränet bra så stackarn får lov att byta det igen..

han hade så klart fått smärtstillande så han kände ju ingen smärta men det är en pers på en sån liten kropp..

när jag sedan var upp en sväng innan middan så berättade sköterskan att dom ev va tvungen att sätta om dränet ännu en gång för att det inte riktigt va bra så ville ja bara skrika att nu fick de fan vara bra! men ja höll mig lugn å insåg att de nog är mina hormoner som visar sig... dom är ju trots allt utbildade och bra på deras jobb å de är inte jag!

jag lider så otroligt mycket med Emil, de kan inte vara roligt att behöva göra ett dränbyte 3 gånger under en dag!

Men tack och lov så valde läkarna att avvakta med dränet för att se om det kanske kan funka som det är nu också..

det var ju trots allt inte så mycket vätska kvar så..

Eftersom han varit med om så mycket idag så är han ganska "ner drogad" och sover mest hela tiden..

han lyckades dock bjuda på sin första bajsblöja och jag lovar.. ja förstår inte hur de kunde få plats i hans lilla kropp innan!

Innan kvällen fick vi byta 2 bajsblöjor så nu börjar kroppen på att komma igång på riktigt för han vilket känns mycket bra!

Vi ha även haft läkarsamtal idag och de behövdes verkligen! skönt att man vet att dom har satt av tid för att prata me en så man bara kunde ösa över honom med frågor.

Nu hoppas vi på att Emil ska orka fortsätta i den här takten då det gäller att göra framsteg nu då han har mycket mindre syrgas och kvävgas än vad han haft tidigare.

Sedan kommer det ju behövas en operation för att ta bort dränet som dom satte in i stockholm, de som åkte IN i bröstkorgen på honom istället...

gruvar mig redan men försöker skjuta bort dom tankarna nu för det är en lång väg kvar innan dess!

Nu ska jag ta och krypa isäng och försöka sova några timmar iallafall..

jag hinner vakna tillräckligt många gånger under natten och kolla på telefon så jag inte missat att dom ringt från barn 4!

Känns inte riktigt som att man förstår att han faktiskt har kommit till världen än.. kan stå och bara titta på honom och bara stå å små le över att han faktiskt är vår!

Dagen har iallafall varit si så där..

Vi gick upp till Emil imorse och då såg allting lugnt ut och natten hade varit bra fast han hade varit lite orolig och så..

Sedan händer allting så himla fort.. syresättningen sjunker och sen står det fullt med folk runt kuvösen och försöker få syresättningen att stiga.. de höll på me respiratorn, vände på han osv och de fortsatte bara att sjunka..

Tillslut klarade jag inte av att stå kvar där inne utan fick gå ut från rummet för att själv kunna andas..

tårarna bara rann och ja vet ju att jag brukar vara lugn då det händer någonting och trivdes ju i all "spänning" på akuten men nu när de va min Emil så gick de inte!

Ja visste att Lars skulle stanna kvar där så ja gick ut, kände lite skuld över det efteråt men sköterskorna lugnade mig och sa att ja inte behövde skämmas eller må dåligt över att de blir för mycket och man blir ledsen för dem är van vid sörjande föräldrar och vet ju vad man går igenom!

Fast hade inte Lars varit där så hade ja nog inte gått ut för ja kan ju inte lämna han helt själv i allt!

Läkaren lyckades efter "dippen" suga ur riktigt mycket slem från lungorna på Emil och de gjorde att syresättningen vart okej igen fast han ligger lite högre på syrgasen än innan..

De ha även satt in mer smärtstillande åt honom då han haft ont av dränet nu då han börjat röra sig så mycket!

Nu sover han då lungt och skönt i sin kuvös så ja å Lars passar på att gå till vårt rum och vila lite också.

Vid kl 23 ska vi gå upp igen för då brukar han vara vaken en stund så vi brukar passa på att säga godnatt å stryka lite på han innan vi ska sova!

Tackar jag enormt för!

Inatt har jag sovit si så där, magen ömar en del i snittet och att sova i en vanlig säng är ganska så knepigt då det sträcker överallt i princip.. men ja ska inte klaga allt för mycket, jag är trots allt enligt sköterskorna riktigt pigg för att ha genomgått en operation för bara några dagar sen!

Både jag och Lars var ner till Emil igår flera gånger under dagen, han hade haft det kämpigt under igår natt att syresätta sig och den natten sov jag nästan ingenting.. ja va bara så otroligt rädd att någonting skulle hända. Han hade lite problem under dagen också men på eftermiddan så kämpade han sig uppåt och värdena började  bli bra igen! Han ligger fortfarande på 100% syrgas men de hade kunna sänka kvävgasen lite grann igår och blodproverna hade varit bra så det är vi tacksam för!

Han var dessutom vaken ett bra tag igår, nästan hela tiden jag och Lars va hos han. han tittade runt, ville att man skulle stryka på han och hålla i handen! Vi fick även hjälpas åt att byta blöja på honom och byta snuttefilt och då förstår man verkligen hur liten han är! blöjan är verkligen jätte förstor och hela han känns som en skör tråd i kroppen då man ska lyfta och böka!

Som tur är så verkar Emil tycka att det är lite halv skönt att man kommer och bökar på lite så han tog bytet med ro och började inte bli arg förän man skulle suga ur slemen ur lungorna, då bli ja rent förbannad!

Varken min telefon eller Lars ha ringt inatt vilket innebär att läget är under kontroll med Emil. ja vaknar flera gånger om natten och kollar telefon bara för att jag inte missa om dom har ringt.

Jag vet ju att jag får ringa barn 4 mitt i natten om jag så vill bara för att höra att allt är okej men ja har känslan av att jag inte vill, de är bättre de får göra sina jobb och vara beredd om det skulle hända något än att ja ska uppehålla någon i telefon! Men sköterskan som Emil har haft på natten är helt underbar och han verkar gilla henne, han är lugn och ro fylld när hon bökar runt med han. jag och Lars gillar henne också då det känns som att hon verkligen  brinner för det hon gör och verkligen älskar att vara runt dessa små!

Nä nu ska ja fika och sedan gå till barn 4!

En Emil kom till världen 10.10 med snitt då dom inte vågade han genomgå en vaginalförlossning och eftersom att allt gick så fort!

Nu ligger han på barn 4 i Umeå och vi bor i ett rum en trappa ner från avdelningen där Emil ligger..

de är skrämmande, nervöst och faktiskt skit jobbigt just nu för oss då Emil ligger i respirator och kuvös eftersom han är så liten!

Men han är stark våran gosse å ni få jätte gärna hålla tummarna för att allt ska gå bra och vi slipper en massa infektioner och skit! För just nu få han kämpa riktigt mycket ändå!